Erfarenheter om lägret

När jag kom till Prometheus-lägret var jag ganska negativt inställd. Det var många saker som hände hemma som man missade, jag fick inte sova bredvid den enda människa jag kände och det vällde av myror. Men den ljuvliga veckan på Solviken skulle jag inte vilja byta ut mot någonting annat i hela världen. När jag kom hem talade jag i flera timmar med min vänner om lägret! Dit skulle jag vilja skicka alla människor jag möter på gatan och jag tycker nästan synd om dem som inte har möjlighet att åka på ett protu-läger eller helt enkelt inte känner till det. Veckan på lägret har fått oss alla att växa som människor! Jag har blivit mera medveten om min omgivning och tolerantare mot mina medmänniskor. Jag vill påstå att alla lägerdeltagarna har gjort det! Vi är alla olika och fantastiska människor som annars antagligen inte skulle ha tagit kontakt med varandra. Efter en vecka på Solviken har jag blivit mycket rikare. Jag äger en rikedom som inte går att köpas med pengar! Den närheten och samhörigheten som fanns på lägret finns inte överallt. Det känns som om jag skulle ha kännt alla därifrån i hela mitt liv. Kanske vi levde där i vår egen lilla livstid, i vår egen glaskupa.